Lucia är inte längre vad det var…

När jag var 5 år var jag pepparkaksgubbe på Lekis. Klängde mest i en ribbstol på väggen men mamma sa i alla fall att “vi var jätteduktiga”. Just det där “vi” var nog mest för att kunna få in mig i det där “jätteduktiga”. När jag var typ 15 år satt jag med mina tjejkompisar inne hos vakten på Solvallas stallbacke och tittade på “Luciarocken” på tvn. EUROPE vann och vaktens brorsa var med i ett av de andra banden som tävlade. Vi hade druckit elefant öl innan vi kom till Solvalla den kvällen. Som vuxen har väl Luciafirandet “lyst” med sin frånvaro. Fast som det ser ut idag verkar firandet ändå börja krackelera. Nu skall pojkarna vara Lucior och på dagis är det ofta 13 Lucior i samma tåg. Dessutom så får föräldrarna inte längre fotografera sina telningar vid dessa firanden. “Gömda barn”, dvs. människor som befinner sig illegalt i landet skall skyddas och då får de minsann inte avslöjas, ståendes med en limmad guldstjärna på en blomsterpinne, hua. Nej vi skiter i det där med Lucia, om vi inte gör om det en smula, lite snyggare outfit kanske kunde vara något.


Lucia, 2011.